FarmorSara

Att prata om min egen dag just idag känns lite underskattat. Jag ska ta och säga att mina tankar går åt Sanna just nu. Eftersom hon går nog igenom något av de vi fruktar messt i våra liv med all säkerhet som vissa redan tyvärr har gått igenom och andra kommer gå igenom såsmåningom fast de kan dröja flera årtionden tills dess.

Jag vet inte om de finns något som kallas himmlen men jag tror och hoppas det. Men vem som bestämmer när man ska dit vill jag inte ens veta namnet på eftersom personen måste vara vääälidigt mycket orättvis. Jag menar en medelålders person med andra halvan av livet framför sig är det verkligen rätt att den måste dit så mycket för tidigt ? När det finns såna som är levandes döda och alla runt omkring vet att han/hon gjort sitt här och är nöjd med sitt livs verk. Varför måste dom ligga och bara vänta i månader eller år på att få komma dit ? Nej och fy livet är inte rättvist någonstans i slut ändan.. Om jag fick så skulle jag villja ändra på det.

Jo jo jag tror jag iallafall lär mig mer och mer och uppskatta det jag har för varje gång man får veta något sånt här. 
Någonstans har jag hört att man ska leva varje dag som den sista med samtidigt inte gå runt och oroa sig eller förberedda sig på att han med den svarta kappan ska komma och hämta en eller någon annan., Och nog sitter det nått i de.