......
Nu bär de iväg snart igen.. Ångesten är större än nånsin tur att man har lyckas kväva den jäveln tills nu iallafall. Känns extrem tungt. Hur fan ska man orka låtsas vara glad och trevlig till på torsdag? När de är dags och äntligen få fara hem igen och känna sig som en tvättäkta sara?
Blää jag fattar det inte. Jag vill endast stanna här. Bråka med mamma ibland, Ha ångest för att inte ha nå jobb och få träffa alla när man vill. De är så de ska vara . Inte som de är nu. Jag vantrivs HJÄLP MIG !
Helgen har varit underbar bör tilläggas att vissa saker inte får vara lite mer än andra.
Jag tror jag sjunger på sista refrängen av övik. De är verkligen inte så lätt och plugga när inget är som det ska. Motivationen saknas förärligt. Låt mig få flytta hem igen. Syssesättning skulle kunna ordnas. Hör av er dirr om jobb jag är öppen för förslag. Klart jag har hört det förr "De är ju super med utbildning" meeen.....
Två år är två år för länge.
